En berättelse om ett Segelflygaräventyr

Det var torsdag den 24 juni 1993, Schweizaren Federico L. Blatter utelandar med sin Nimbus 3T på Dalarnas största myr söder om Skattungbyn 2 km väster om fäboden Kruppa. Vädret denna tävlingsdag var inte det bästa. Blatter förberedde landning på Orsa flygplats, men det blev den stora myren i stället 25 m plogning i blötmyren 318 m.ö.h., pilot o plan oskadda. Den absoluta stillheten infann sig bara en gök som störde.  En timme efter landningen vinschades Blatter upp i flygvapnets räddningshelikopter.
Den spektaktulära situationen blev till ett möte kl 20.00, där startade bärgningsorganisationen där jag, Daniel och en till var i jourstyrka i Borlänge fick rycka ut med material lastat på en flakbil till fäboden Kruppa kl 22.00 och sammanstrålade med ortens brandförsvar med dubbelbandvagn, sammanlagt 12 personer. Jag o Daniel gick före bandvagnen och visade vägen genom myrskogsområde. Folket i bandvagnen blev otåliga med min raska gångfart, så de försökte leta sig en annan väg, men återkom och förstog då att de skulle rätta sig efter mig. Så småningom efter ett par timmar kom vi till en glänta och kunde se ut över den stora myren och skönjade planet långt därute och då blev Platter så glad att han kramade om oss som ledsagat oss dit, de sista 100 metrarna fram till planet var så blött att vi fick balansera gående på tuvor, ledsagad av hundratusentals lysmaskar i natten (vilket skådespel). Väl framme demonterades stabilisatorn och winglets, barograf o kameror. Återigen gick promenerande Daniel o jag bärande bl.a. stabilisatorn hela vägen tillbaka till transportfordonen för återfärd tillbaka till Borlänge och hem för att sova ett par timmar när kl blivit 5, midsommarafton.